Newman till ungdomar om  bönen som tröstar mer än andra

Kära pojkar, jag skall inte prata länge eller säga något som ni inte redan har hört flera gånger från era lärare, för jag vet att ni är i goda händer och att deras undervisning påverkar er långt mer än den som kommer från en främling. Att jag alls talar till er, beror på att jag nyligen kom hem efter att ha träffat den helige fadern, och på ett sätt är hans representant. Kanske kommer ni om några år minnas att ni träffade mig och hörde mig tala i hans namn. 

Som ni vet är det idag den heliga rosenkransens festdag, och jag ska berätta för er vad jag tänker om detta viktiga ämne. Ni vet hur denna bön kom till. Vid en tid då irrläror hade spritt sig vitt och brett med hjälp av sofister – som med sådan kraft underblåser otroheten mot tron – inspirerade Gud den helige Dominikus att upprätta och sprida denna andaktsövning. Det låter så enkelt och simpelt, men ni vet ju att Gud väljer de små tingen här i världen att ödmjuka de mäktiga med.

Rosenkransen var till en början en bön för fattigt och enkelt folk. Dock inte bara för dem, för alla som har praktiserat den vet att denna bön tröstar som ingen annan gör. Det är svårt för oss att lära känna Gud av egen kraft, eftersom han är outgrundlig. Osynlig och outgrundlig. Visserligen finns det sätt att lära känna honom på, för till och med bland hedningarna finns de som hade nått insikt om flera av hans sanningar. Men även de har haft svårt att inrätta sina liv efter den kunskap de fått om honom. I sin stora nåd har han uppenbarat sig själv genom att komma ner till oss – för att vara en ibland oss, med allt vad det innebär – för att vinna över oss till sig. Han nedsteg från himlen, bodde ibland oss och dog för oss. Allt detta står i trosbekännelsen, som innehåller de viktigaste sakerna som han har avslöjat för oss om sig själv. 

Rosenkransens särskilda kraft består i att den gör trosbekännelsen till en bön. Trosbekännelsen är visserligen en sorts bön, och en stor vördnadsbetygelse till Gud, men rosenkransen låter oss meditera över de stora sanningarna om hans liv och död, och för dem närmre våra hjärtan. På detta vis mediterar vi över hans livs alla stora mysterier. Över födelsen i krubban och över de mysterier som rör hans lidande och hans ärorika liv. Även kristna, med all den kunskap de har om Gud, hyser vanligtvis mer vördnad än kärlek för honom, och rosenkransens särskilda förtjänst ligger i det särskilda sätt som den belyser dessa mysterier. Alla våra tankar på honom är förenade med tankar på hans moder, och i förhållandet mellan mor och son ser vi framför oss den heliga familjen och hemmet som Gud bodde i. Även mänskligt sett är familjen något heligt, och hur mycket mer gäller inte det en familj som är förenad av övernaturliga band, och mest av allt den som Gud bodde i med sin välsignade moder. 

Detta är vad jag mest av allt skulle önska att ni minns under åren som ligger framför er. För ni kommer alla behöva gå ut i världen, och att gå ut i världen innebär att lämna hemmet, och mina kära pojkar, ni vet inte hurdan världen är. Ni ser alla fram emot den tid då ni ska gå ut i världen, eftersom den tycks vara en så ljus och löftesrik plats. Det är inte fel av er att se fram emot detta, men de flesta människor som känner världen tycker att den är en plats full av bekymmer, besvikelse och till och med elände. Om ni skulle uppleva det, så sök er ett hem hos den heliga familjen som ni tänker på i rosenkransens mysterier. Skolpojkar vet skillnaden mellan skola och hem. Ni hör ofta vuxna säga att skoltiden var den lyckligaste tiden i deras liv. Men ni vet ju vad som är ännu bättre än att gå i skolan och det är ju när man får gå hem. Det visar på det goda i hemmet som inte står att finna någon annanstans. Så även om världen skulle visa sig vara allt det du tror att den är, och ge dig allt du kan önska dig, så bör du ha ditt hem hos den heliga familjen, ett hem som på ett unikt sätt är fullt av helighet och trivsel. 

Detta, pojkar, är vad jag ber er innerligt om: När ni inom kort ger er ut i världen, gör den heliga familjen till ert hem, till vilket ni kan fly från världens alla sorger och bekymmer. Där ska ni finna er tillflykt och få tröst och lindring. Och detta säger jag till er, inte som om jag skulle tala till er igen, eller har några anspråk på er för egen del, utan med den helige faderns anspråk, vars representant jag är, och med förhoppningen om att ni i framtiden skall minnas att jag var hos er och sa det till er. 

Och när jag talar om den heliga familjen menar jag inte bara vår Herre och vår Fru, men också Josef. För precis som vi inte kan skilja vår Herre från hans moder, kan vi inte skilja Josef från Jesus och Maria. För vem, om inte han, var deras beskyddare under vår Herres första år? Och med Josef måste vi också̊ inkludera Elisabet och Johannes, som vi naturligt tänker på̊ som en del av den heliga familjen. Vi läser om dem tillsammans och vi ser dem tillsammans på̊ bilder. Jag önskar er, mina kära pojkar, att ni genom hela era liv finner ett hem i den heliga familjen, vår Herres och hans välsignade moders hem, Josefs, Elisabets och Johannes hem. 

Denna text är hämtad ur boken "Hjärta tala till hjärta" som är en samling av John Henry Newmans texter.

Dela detta inlägg

Kommentarer (0)

Inga kommentarer