Dagens helgon: Sankt Sigfrid

Sigfrid: Sveriges apostel  

Festdag: 15 februari

I början av 1000-talet upprättade, Sveriges första kristna monark, Olof Eriksson, sitt residens i Västergötland. Västergötland var redan delvis kristnat till skillnad från det hedniska Uppland. Efter att ha donerat Husaby gård, en så kallad ”skötning”, till Skara stift fick han tillnamnet ”Skötkonung”. Stiftet fick sitt säte i Skara och dess förste biskop blev tysken Turgot.

Turgot fick dock tidens mest fruktade sjukdom, spetälska, och drog sig tillbaka till Bremen och kung Olof vände sig till den engelske kungen Ethelred II med bön om en lämplig efterträdare. Valet föll på den biskopsvigde munken Sigfrid, som redan kände till Skandinavien efter att ha varit en tid i Norge hos kung Olav den helige.

Efter ett uppehåll i Danmark tog sig Sigfrid - tillsammans med sina systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman, som var cluniacensmunkar – in i Sveriges sydligaste landskap Värend. Bröderna stannade där för att förkunna evangeliet, medan Sigrid själv fortsatte till Västergötland där han mottogs av Olof Skötkonung. Kungen ville snart utvidga sin makt till Uppland och grundade Sveriges andra stift, Sigtuna, som med hjälp av Sigfrid kom att fungera som kristendomens fäste mot Uppsalas hedniska tempel. 

Sigfrid reste mycket och grundade kyrkor på många håll i landet. I Västsverige predikade han och döpte i Örgryte, idag en del av Göteborg, och i norra Halland. Under en missionsresa i Östergötland fick han höra om sina systersöners martyrdöd i Värend. Han seglade till Södra Möre och fortsatte sedan till Växjö. Där bärgade han de tre martyrernas avhuggna huvuden ur Helgasjön. Enligt legenden var det ett mystiskt ljussken som ledde honom till den rätta platsen. 

Snart kom Olof Skötkonung till Värend med en militär straffexpedition, men Sigfrid övertalade honom att inte avrätta mördarna utan istället nöja sig med dryga böter. Sigfrid lät uppföra en kyrka i Växjö till martyrernas ära och kung Olof gjorde ytterligare en ”skötning” dvs. donation av byarna Hov och Kronoberg och lade därmed den ekonomiska grunden för Växjö stift.

Sigrid stannade resten av sitt liv i Växjö och fullföljde det kristnande av Småland som martyrbröderna hade påbörjat. Om denna missionsverksamhet vittnar än idag Sigfridskällorna i Alheda, Vrigstad, Femsjö och Ljungby. Biskop Sigfrid dog den 15 februari 1030 i Växjö. År 1342 skrinlades han av ärkebiskopen av Uppsala tillsammans med martyrerna Unaman, Sunaman och Vinaman. 

Skyddspatron för: Växjö och Sverige

Attribut i konsten: biskopskläder, ett kärl med Unaman, Sunaman och Vinamans huvuden 

(texten är en lätt reviderad version av Adalbert Engelharts artikel om Sigfrid, hämtad ur boken Helgonkalendern. Boken är inte i tryck men kommer såsmånigom att ges ut på nytt.)   

Vill du läsa mer om helgon? Botanisera bland Catholicas helgon-biografier här.

Dela detta inlägg

Kommentarer (0)

Inga kommentarer hittills