Kardinal Robert Sarah om påven Paulus VI och Humanae vitae
14 mars

Kardinal Robert Sarah om påven Paulus VI och Humanae vitae

Texten är tagen ut boken Gud eller ingenting, som utkommer på Bokförlaget Catholica 1 april.

"Ja, publiceringen av encyklikan Humanæ vitæ år 1968 orsakade en svallvåg av bitter kritik mot Paulus VI:s undervisning om äktenskapet och födelsekontroll. Denne påve ville, med stor intelligens och i fullkomlig trohet mot Kyrkans lära, framför allt betona två oskiljaktiga aspekter av den äktenskapliga akten: förenande och fortplantning. Han skrev: ”Denna lära, som ofta har utvecklats av Kyrkans läroämbete, grundar sig på en av Gud fastställd oupplöslig förbindelse, vilken människan inte på egen hand får bryta, mellan förenande och fortplantning, vilka båda är innefattade i den äktenskapliga akten.

Skälet är att den äktenskapliga akten till sin grundläggande natur, då makarna förenas i intimt umgänge, också möjliggör skapande av nytt liv i enlighet med de lagar som är inskrivna i mannens och kvinnans natur. Ty om bägge dessa element, förenande och fortplantning, beaktas behåller det äktenskapliga umgänget helt och fullt sin innebörd av sann ömsesidig kärlek och sin inriktning på föräldraskapets enastående uppdrag, till vilket människan är kallad. Vi anser att vår tids människor är särskilt i stånd att inse att denna lära står i harmoni med det mänskliga förnuftet”.

Trots utmaningarna hade påven aldrig för avsikt att bli inblandad i en debatt som förvreds av libertarianistiskt tänkande.Paulus VI publicerade sitt dokument och förblev därefter tyst. Alla svårigheterna uthärdade han under bön. Till sin död, 6 augusti 1978, skrev han ingen mer encyklika.

Petri efterträdare visste att han var sanningen trogen. Jag tror att Giovanni Battista Montini hade gränslös tillit till visheten i Kyrkans lära. Som han såg det skulle tidens strömningar passera — även om de just då orsakade mycket lidande. Denne påvens strid var ännu meningsfullare genom hans stora respekt för samvetsfriheten. Mot slutet av sitt dokument, valde han att vända sig speciellt till prästerna när han skrev: ”Och älskade söner, ni som är präster, som i kraft av ert heliga ämbete verkar som rådgivare och andliga ledare både till enskilda och familjer — till er vänder vi oss uppfyllda av stort förtroende. Det är ju er huvudsakliga uppgift — vi talar då särskilt till er som lär ut moralteologi — att fullständigt och klart framlägga Kyrkans lära om äktenskap. Vid utövandet av ert ämbete måste ni vara de första att vara ett exempel på den sanna lydnad, såväl inre som yttre, som tillkommer Kyrkans läroämbete. Ty som ni vet, är ni bundna av denna lydnad inte så mycket på grund av de anförda argumenten som på grund av den Helige Andes ljus, som i synnerhet Kyrkans herdar åtnjuter då de lär ut sanningen. Inte heller kan det undgå er att det är av högsta vikt för att kunna bevara människans själsfrid och de kristnas enhet att alla i såväl moraliska som dogmatiska frågor följer Kyrkans läroämbete och talar med en röst. Därför gör vi till våra egna den store aposteln Paulus angelägna ord och av hela vårt hjärta vädjar vi återigen till er: ”I vår Herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter”, Obsecro ... vos fratres per nomen Domini nostri Iesu Christi: ut idipsum dicatis omnes, et non sint in vobis schismata: sitis autem perfecti in eodem sensu, et in eadem sententia.

Det är en enastående kärlekshandling gentemot själarna att inte undanhålla något av Kristi frälsningsbringande lära, men detta måste alltid vara förenat med tolerans och kärlek på samma sätt som Kristus själv visade människorna i ord och handling. Ty fastän han hade kommit, inte för att döma utan för att frälsa världen,var han obönhörligt sträng mot synden men tålmodig och barmhärtig mot syndarna. Om makarna är nedstämda av sina svårigheter skall de därför i prästens ord och hjärta kunna finna en genklang av vår Frälsares röst och kärlek.

Så tala med full tillförsikt, älskade söner, och var övertygade om att medan Guds Helige Ande är närvarande hos läroämbetet vid utläggningen av den rätta läran upplyser han också de troendes hjärtan och inbjuder dem att bejaka denna. Lär makarna nödvändigheten av att vandra bönens väg och att oftare och med stark tro ta emot eukaristins och botens sakrament och att aldrig tappa modet på grund av sin svaghet”.

Boken finns att köpa här.

Donera

Skänk ditt bidrag till katolsk bokutgivning genom PayPal.

kr