Min första bikt
11 apr.

Min första bikt

Det var en kylslagen dag i början av mars och jag gick i tvåan på Katolska skolan i Göteborg. Jag fick gå ifrån lektionen och sneddande över skolgården och slank in i den stora kyrkan i rött tegel. Det lyste i biktstolen - prästen väntade på mig. Jag skulle göra min första bikt. 

Vi hade fått undervisning om bikten och till och med ”övat” med vår klassföreståndare under ganska mycket fniss och flams. Kontrasten mot den stora, tomma och tysta kyrkan var stor och det blev tydligt för mig att jag nu, utan vuxnas hjälp, skulle börja ta ansvar för mina egna handlingar. Jag var väldigt nervös – men också förväntansfull. 

Jag tänker alltid med stor värme på prästen som hörde den där bikten. Han var mycket vänlig – men tog också mig och mina synder på stort allvar. Precis som Jesus som han representerade. Nervositeten släppte och jag lyssnade uppmärksamt på hans råd. Och fylld av luftlätt glädje klev jag ur biktstolen. Föll på knä för att be min bot och överösa Jesus med barnsliga men goda föresatser. 

Sedan den dagen har jag älskat biktens sakrament – även om det tog ganska många år innan bikten blev en regelbunden vana. Så många gånger har nervositet och skam bytts mot den där luftiga frihetskänslan och viljan att börja på nytt för att göra bättre. 

Som mamma är bikten en av de allra dyrbaraste skatter som jag vill att mina barn skall upptäcka. Lär de känna detta barmhärtighetens sakrament kommer de alltid kunna finna en väg ur den svåraste av situationer. Bikten har också hjälpt mig att komma ihåg att de är unika personer med en egen fri vilja. Jag kan undervisa dem och hjälpa dem att förbereda sig – men sedan måste jag låta dem gå till sin bikt på egna ben och i full frihet och bara hoppas att de förstår att de möter Jesus där. Jag måste tygla min nyfikenhet och inte lägga mig i.

När jag kom tillbaka från min första bikt – den där kalla marsdagen för mer än 30 år sedan – hade min klassföreståndare dukat upp ett festligt fika på min bänk. Jag blev så glad! Något liknande har jag velat göra för mina barn och så har traditionen ”Bikt-tårta” uppstått. Vanligen brukar jag baka familjemedlemmarnas tårtor, men denna dag går vi till stan´s bästa konditori och de får välja vilken tårta de vill. En liten påminnelse om att de nu är stora nog att ta ansvar för sina val (i alla fall i det lilla) och att vi föräldrarna bör respektera deras frihet. 

När vi på Catholica gjorde bönboken ”Lär mig att be” lade vi ner stor möda på kapitlet om bikten också med tanke på att hjälpa föräldrar att förbereda sina barn. Där kan man läsa om vad bikten är och hur man kan förbereda sig med hjälp av en ”biktspegel”. Där finns böner att läsa före och efter. Och själva biktordningen förstås. På denna länk kan du hitta biktspegeln som finns med i boken

Donera

Skänk ditt bidrag till katolsk bokutgivning genom PayPal.

kr