Korset restes i byns mitt
6 mars

Korset restes i byns mitt

De första missionärerna som grundade missionsstationen Sankta Rose var de tre patrarna Joseph Orcel, Antoine Reeb och Firmin Montels. De anlände någon gång under påsken 1912, och anmälde sig hos kommendanten för den franska Cirkeln4 i Youkounkoun, som vägrade att ta emot dem. De fortsatte då sin resa och kom så till Ithiou, varifrån de tog sig över floden och kom till Ourous, där de välkomnades med öppna armar.

Under tre månader tältade de i skogen. De saknade allt, och led av hunger och fientligheten från kommendanten för Cirkeln, som var förlagd en dryg kilometer från Ourous. Varje morgon, efter att ha firat mässan, tog pater Orcel fram hammare och murslev för att bygga vidare på den hydda som skulle bli deras provisoriska hem.

Sex månader senare blev pater Montels allvarligt sjuk på grund av fysisk utmattning; han kallades hem till Gud den 2 september 1912, och blev på så vis missionsstationens ”grundsten”.

Varje kväll samlade helgeandsfäderna Ourous’ barn nära ett stort kors som hade rests på missionsstationens gård, som för att symbolisera byns hjärta och centrum. Vi kunde se det på långt avstånd: vi orienterade hela våra liv efter det! Det var runt detta kors som vi fick vår kulturella och andliga undervisning. Där, medan solen sakta gick ner, fick vi genom missionärerna stifta bekantskap med de kristna mysterierna.

Under skydd av Ourous’ stora kors förbereddes vi av Gud inför den smärtsamma revolutionära förföljelse som Kyrkan kom att utsättas för i mitt land under hela Sékou Tourés styrestid. Hans diktatur drev befolkningen till utmattning, lögner, brutalitet, medelmåttighet, och andlig fattigdom.

Kyrkan i Guinea fick vandra en fasansfull korsväg. Hela nationen förvandlades till en tårarnas dal. Trots att Sékou Touré hade viss del i att vi uppnådde självständighet, kan vi omöjligen glömma hans ohyggliga brott — exempelvis Boirolägret, där många fångar dog efter att ha blivit brutalt torterade, förödmjukade och eliminerade i revolutionens namn, i en förföljelse som iscensatts av en blodtörstig härskare som var helt besatt av konspirationens spöke.

Den fysiska erfarenheten av korset är en nåd som är absolut nödvändig för att vi skall växa till i den kristna tron. Genom försynens skickelse är den också en möjlighet för oss till att anpassa oss efter Kristus, för att så träda in i djupen hos det outsägliga. Därför förstår vi att soldatens spjut, genom att genomborra Kristi hjärta, avslöjade ett stort mysterium, eftersom det sträcker sig längre än till Kristi hjärta. Det avslöjade Gud; det passerade så att säga Treenighetens själva centrum.

Kardinal Robert Sarahs bok "Gud eller ingenting" utkommer till påsk på Catholica.

Donera

Skänk ditt bidrag till katolsk bokutgivning genom PayPal.

kr