Kardinal Sarah om skandalerna i Kyrkan (ur: Gud eller ingenting)
24 maj

Kardinal Sarah om skandalerna i Kyrkan (ur: Gud eller ingenting)

Om övergrepp mot barn

Om barn har anförtrotts åt en präst för att han skall leda dem till Gud, och dessa sköra små varelser utsätts för sexuella övergrepp, är detta onda och kriminella handlingar och någonting mycket allvarligt. Pedofili är en av de mest avskyvärda moraliska avvikelserna. 

(…)

Pedofilihandlingen är ett fördärvande av oskuldsfullheten, ett förnekande av Guds skapelse.

Om biskopar som inte ingriper

De biskopar som avsiktligt har dolt dessa skandaler är en liten minoritet. Trots det råder det inget tvivel om att deras dåliga ledarskap gjort Kyrkan stor skada. Men låt oss inte glömma att många av de förövande prästerna och ordensmännen hade tänkt ut raffinerade strategier för att kunna hemlighålla sina kriminella handlingar. Olyckligtvis var det många av offren som aldrig berättade om det de utsattes för, eftersom det ägde rum i situationer av fruktansvärt psykologiskt lidande. Jag är mycket medveten om att respekten för prästämbetet också kan ha spelat en roll i etablerandet av en tystnadens kultur.

(…)

De biskopar som förflyttade pedofilpräster från församling till församling för att dölja deras angrepp handlade föraktligt. Hur kunde någon föreställa sig att dessa brott skulle kunna upphöra av sig själva? Jag tror faktiskt att många biskopar inte var rustade för att hantera såpass svåra problem. Dessutom är vi ofta omedvetna om komplexiteten i den medicinska behandlingen av pedofiler. De ansvariga i vissa stift konsulterade inte kvalificerad medicinsk personal, vilket i sig ledde till stora svårigheter. Idag tycker jag att Kyrkan med stort mod och sann effektivitet har hanterat problemet med sexualförbrytarna. 

Om påvarnas roll i skandalerna

Det är viktigt att förstå att Johannes Paulus II verkligen inte kände till detta problem. Hans sjukdom hindrade honom från att bli medveten om omfattningen av vissa människors förräderi. Med stor klarhet öppnade Joseph Ratzinger en ny väg. Benedictus XVI och, sedan, Franciskus tog till radikala metoder för att döda rötterna till denna fasa. 

Benedictus XVI skrev följande till biskoparna på Irland: 

”Ni svek det förtroende som oskuldsfulla unga människor och deras föräldrar hade för er, och ni måste stå till svars för detta inför Gud Allsmäktig och inför på lämpligt sätt tillsatta domstolar. Ni har förverkat det irländska folkets aktning och dragit skam och vanära över era medbröder. De av er som är präster har kränkt heligheten i vigningens sakrament, genom vilket Kristus själv gör sig själv närvarande i oss och i våra handlingar. Tillsammans med den oerhörda skador som offren tillfogats, har också Kyrkan och den allmänna uppfattningen om prästämbetet och ordenslivet skadats svårt. Jag uppmanar er att rannsaka era samveten, ta ansvar för de synder ni begått, och ödmjukt ge uttryck för er sorg. Uppriktig ånger öppnar dörren till Guds förlåtelse och den sanna bättringens nåd. Genom att frambära böner och utföra botgöringar för dem ni har felat mot, skall ni personligen försöka sona för era handlingar. Kristi återlösande offer har makten att förlåta även de grövsta synder, och att frambringa något gott även ur den förskräckligaste ondska. Guds rättvisa kallar oss samtidigt till att avlägga räkenskap för våra handlingar och inte dölja någonting. Erkänn öppet er skuld, underordna er det som rättvisan kräver, men misströsta inte om Guds barmhärtighet.”

Om präster som begår övergrepp

Hur kan en präst som har gett sig på ett oskyldigt barn på ett så enastående våldsamt sätt, fira den heliga mässan efteråt? Efter att ha begått ett sådant allvarligt sexualbrott, kan en präst inte längre hålla den konsekrerade hostian i sina händer. Om han bestämmer sig för att fortsätta fira mässan, har hans respektlöshet mot Guds Son blivit så stor att han, medvetet eller inte, ingått en pakt med djävulen. En pedofilpräst som läser mässan begår ett helgerån. En pedofilihandling påverkar prästen till hela hans väsen; bandet som bundit honom vid Kristus är följaktligen borta. Brytningen är så radikal att han inte längre kan komma i gemenskap med Jesus. Hur kan en präst bli så till den grad perverterad att han glömmer de heliga, allvarliga, och betydelsefulla orden som uttalades vid hans prästvigning: ”Ta emot Guds heliga folks offergåva, och frambär den till Gud. Betänk vad det är du gör, efterlikna i ditt liv den handling du vid altaret utför, så att du går i den Korsfästes spår. ”

(…)

Pedofilen gör sig skyldig till ett trefaldigt bedrägeri: mot sig själv; mot Kyrkan; och mot alla de döpta, men han är också skyldig till att allvarligt ifrågasätta Kristi undervisning. Även för den värste av brottslingar finns alltid möjligheten till gudomlig förlåtelse, men pedofilprästen försätter sig i en situation där han hamnar i direkt strid med Guds Son.

Finns det hopp?

Efter så många svårigheter och attacker från den Onde, är jag säker på att den goda sidan kommer att segra

 Dessa citat är hämtade ur boken Gud eller ingenting av kardinal Robert Sarah och Nicolas Diat.

Donera

Skänk ditt bidrag till katolsk bokutgivning genom PayPal.

kr