Om ni känner någon vars lott det har varit att i skrift eller tal hjälpa er att handla i någon mån; om han någonsin har sagt er det ni visste om er själva, eller det ni inte visste, läst för er era önskningar eller känslor och denna läsning varit en tröst för er ... Om han har fått er att känna att det fanns ett högre liv än det här dagliga, och en ljusare värld än den ni ser; eller ingett er mod, eller hjälpt er att besinna er, eller väglett er som söker, eller lugnat de villrådiga ... Om det han har sagt eller gjort någonsin har fått er att bry er om honom, och att känna er välvilligt inställda gentemot honom; kom ihåg honom under kommande tider, trots att du inte hör honom. Och bed för honom, att han i allt ska urskilja Guds vilja, och alltid vara redo att uppfylla den.

” Stycket ovan är taget ur När vänner tar avsked, Newmans predikan inför uppbrottet från den anglikanska kyrkan. I detta smärtsamma och känslomässiga avsked talar herden till sin hjord och söker svar på livets utmaningar i Skriftens ord. Samma tillvägagångssätt utmärker även övriga texter i föreliggande antologi som inte främst syftar till att presentera John Henry Newman som den intellektuelle gigant som vi möter iApologia pro vita sua utan snarare till att närma sig honom som själasörjare, andlig vägledare och den kontemplativa bönens människa han var.

JOHN HENRY NEWMAN (1801-1890), räknas som en av 1800-talets kyrkliga förgrundsgestalter. Han var den anglikanska Oxfordrörelsens främste företrädare som sedan konverterade till katolicismen under stor uppståndelse. Sina skäl redogör han för i den berömda ”Apologia pro vita sua”. John Henry Newman saligförklarades den 19 september 2010.