Att be Korsvägen är en gammal sed i den Katolska kyrkan, som har sitt ursprung i att pilgrimer vandrade i Jesu spår längs Via Dolorosa i Jerusalem. Särskilt vanligt är att man ber Korsvägen på fredagar under fastan. Den korsvägsandakt som vi använder idag, med sina 14 stationer, fann sin form på 1400-talet.

I vår familj ber vi gärna några stationer som aftonbön under fastan. Vi har märkt att barnen, som ofta blir rätt så röriga när vi ska be, har lättare att koncentrera sig när de får höra om Kristi lidande och död. (Är man en familj som gillar att sjunga kan man också sjunga Stabat mater, texten talar direkt till hjärtat! Både svensk och latins text finner du i Cecilia eller Katolsk bönbok) När vår Veronika var i femårsåldern levde hon sig in så mycket i berättelsen att hon trodde att det var hon själv som vågade sig fram för att torka Jesu ansikte …

Allra bäst ber man Korsvägen i en kyrka där man kan gå från bild till bild och meditera över de 14 stationerna … men ofta är det inte möjligt och då är det bra att ha en bok med bilder när man ska be hemma eller någon annanstans.

På Catholica har vi den heliga Josemaría Escrivás Korsvägen, där han på sitt karaktäristiska sätt försätter den bedjande i händelsernas mitt.

Vi har också den Via Crucis som kardinal Josef Ratzinger höll, i Johannes Paulus II ställe, i Colosseum Långfredagen 2005. Med ledmotivet ”Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd” är denna korsvägsandakt en kraftfull och profetisk uppmaning till hela Kyrakn och den enskilde kristne om omvändelse.  De 14 färgbilderna är också bra att utgå från när man vill berätta om Jesu lidande och död för barn.

Även i Katolsk bönbok finns en kort korsvägsandakt, skriven av Wilfrid Stinissen. Bilderna är klassiska katolska bönboksillustrationer.

FullSizeRender.jpg

Dela detta inlägg

Kommentarer (0)

Inga kommentarer hittills